20-24 juni
Gruppens tredje vecka inleddes med växlande molnighet. Vi åkte som vanligt från stationen i Köping klockan nio. Kaffe bryggdes vid ankomsten och bordet dukades för vårt sedvanliga morgonfika. Camilla kom eftersom det var måndag och det skulle bli gruppsamtal. Vi hade en trevlig stund vid fikabordet, och ett slags gruppsamtal eller hur? Bordet dukades av efter att vi avslutat vårt fika och sen en liten bensträckare innan Camilla samlade gruppen för fortsatt samtal – kanske med lite mer struktur än samtalet vid kaffet. Tiden springer iväg fort och ”hux flux” så var det dags att åka tillbaka till Köping.
Gruppens tredje vecka inleddes med växlande molnighet. Vi åkte som vanligt från stationen i Köping klockan nio. Kaffe bryggdes vid ankomsten och bordet dukades för vårt sedvanliga morgonfika. Camilla kom eftersom det var måndag och det skulle bli gruppsamtal. Vi hade en trevlig stund vid fikabordet, och ett slags gruppsamtal eller hur? Bordet dukades av efter att vi avslutat vårt fika och sen en liten bensträckare innan Camilla samlade gruppen för fortsatt samtal – kanske med lite mer struktur än samtalet vid kaffet. Tiden springer iväg fort och ”hux flux” så var det dags att åka tillbaka till Köping.
Tisdag kom våran projektledare för ”Vägen In”, Catrin och mötte oss vid stationen. Vi åkte direkt till Stäholm. Klockan tio hade vi stämt möte med Mathias Hellström som skulle guida oss runt i svinstallarna som han driver. Innan dess hade vi gott om tid så vi hann åka ner till Mälaren som går in som en vik alldeles vid vårt besöksmål. Där morgonfikade vi nere vid vattnet. En liten oas är det faktiskt. Klockan började närma sig tio så det var dags att åka till vår träff med Mathias. Han kom och mötte oss med skyddsoveraller och skoskydd som vi fick ta på oss för att hindra att vi tog med oss ovälkomna bakterier in. Man kan ju aldrig veta vart vi varit och gått med våra skor. Vi lotsades runt bland de olika stora rum som grisarna bodde i, allt från nyblivna mammor med sina småttingar till grisar som var i vuxen ålder. En del av dom kommer säkert själva att sätta små liv till världen. Efter ett givande besök – och med en massa frågor besvarade – tackade vi Mathias för oss.
Det började lida mot lunchdags så vi åkte tillbaka till ”vår oas” och tände grillen för att grilla lite korv. Medan vi var där fick vi påhälsning av en andmamma med sina småttingar. Såg lite roligt ut när en del av de små passade på att ta en vilopaus i sitt simmande på näckrosbladen. Söta var dom och tydligen så smakade korvbröd gott för både mamma och barn. Vi hade tur med vädret, kom några regndroppar men då var det ändå dags att åka tillbaka till stan så det gjorde inget. Jag tror att alla var ganska nöjda och belåtna efter dagen när vi skiljdes åt.
Det började lida mot lunchdags så vi åkte tillbaka till ”vår oas” och tände grillen för att grilla lite korv. Medan vi var där fick vi påhälsning av en andmamma med sina småttingar. Såg lite roligt ut när en del av de små passade på att ta en vilopaus i sitt simmande på näckrosbladen. Söta var dom och tydligen så smakade korvbröd gott för både mamma och barn. Vi hade tur med vädret, kom några regndroppar men då var det ändå dags att åka tillbaka till stan så det gjorde inget. Jag tror att alla var ganska nöjda och belåtna efter dagen när vi skiljdes åt.
Onsdag – avfärd direkt till Himmeta. Målet var kolmilan och Lasse Gunnarsson. Vi tog vägen genom Rabobäcksdalen – ett riktigt paradis för dom som bor där. Pyssliga verkar dom vara för det är så gulligt – med parkbänkar, små gångbroar över vattendragen och mycket annat har man gjort. I några hagar gick hästar med litet föl och mamma Muu med kalv. Många småttingar hade vi fått sett den här veckan. Framme vid milan så kom Lasse och mötte oss nere vid vägen. På den sista lilla vandringen upp mott kolmileplatsen berättade Lasse om hur det var förr vid en kolmila, arbetet där och vad man fick betalt för vissa arbeten och mycket mer. När vi nått ända fram till slutmålet så kändes det att det var dags för lite morgonfika och smörgås. Därefter visade Lasse runt på området och ett besök gjordes också inne i kolarkojan. En mysstund som Lasse brukar säga. Under tiden hade kolbullarna börjat ta form och det var dags att prova på att äta det som kolarna en gång i tiden åt. Något som för de flesta var en ny upplevelse – om det var en ”smakupplevelse” eller om det var hungern som gjort sig påmind vet jag inte, men påfyllning blev det några gånger av de flesta. Roligt att det smakade tyckte ju jag som ”kock”. Vi hade prickat rätt på besöksdag för det var soligt och fint hela tiden. Det blev dags att skriva i gästboken och avsluta ett åter uppskattat besök hos Lasse. Morgondagens väder – ”dom har lovat regn” sa Lasse…
Torsdag – Lasse hade så rätt så. Det vräkte ner. Så ordentligt att jag ett tag trodde att det skulle få bli en annan väg till Köping. På radio hörde jag att det var översvämning precis vid ”vår” avfart till Idas stuga. Tog chansen ändå och faktiskt så var det precis som vanligt, hade väl hunnit rinna undan. När vi kom fram så fixade en deltagare lite eld i den gamla vedspisen. Det var lite kulet även inomhus när vi kom men efter en stund så blev det en behaglig värme i det gamla köket. Camilla kom iförd full regnmundering – fullt förståeligt i vädret som vi fått. Vi dukade för fika och det blev där värmen fanns, i det gamla köket. Så här till Midsommar så hade vi lite extra fest med smörgåstårta. Det blev en trevlig ”bara vara” stund med samtal om både det ena och det andra. Det började lida mot återfärd – Camilla önskade oss alla en Trevlig Midsommar – och så vi henne detsamma.
Vi åkte till Köping för att ta helg. Midsommarhelg. Hur vädret skulle bli återstod att se –har säkert betydelse för hur många ”små grodor” det blir runt midsommarstången.
Trevlig Midsommar på er alla – oavsett väderlek!







