Åsselsta grupp 15 vecka 6

18 - 22 februari 2013

Dimmig morgon

Måndag morgon började med dimma. Bitvis ganska tät. Solen trängde igenom i alla fall och så småningom så var det en klar måndagsmorgon. Dagen innebar ju gruppsamtal så färden ställdes mot våran Idas stuga. Det blev som vanligt frukostbestyr och eldning i kaminen. Camilla anlände och när vi fikat klart så begav sig alla upp på övervåningen för samtal.

Arbete i bryggeriet

Tisdag morgon så åkte vi till Hässlö i Västerås. Eva vår arbetsförmedlare hade vi också med oss. Målet för vårt besök var Hantverksbryggeriet. Där tog en av företagets ägare, Håkan, hand om oss när vi anlände. Vi började med en kopp kaffe inne på hans kontor samtidigt som han berättade för oss hur det kom sig att han blev intresserad av att brygga öl och hur företaget utvecklats genom åren. När vi fikat klart så visade Håkan oss runt på bryggeriet och berättade om de olika momenten i bryggandet beroende på vilken typ av öl man brygger, styrka etc. Det var ett trevligt besök och roligt att få insikt i ett för oss obekant hantverk. För att det utfördes hantverksmässigt det gjordes det. T.o.m. tappningen på flaskorna gjordes för hand. Man levererar bara öl på flaskor med trevligt designade etiketter. Kanske någon fick en idé om ett nytt yrkesområde att lära sig mer om. Stort tack till Håkan. 

 

"Astrids skog"

Onsdagen var det grått och lite blåsigt. Vi började med att åka till stugan för att äta frukost. När den var avklarad så åkte vi ut till Astrids skog för att fortsätta med vår inventering. Disken fick stå, finns en dag i morgon också. Ute på vägen som går förbi skogen blåste det snålt men vi visste att väl inne i skogen skulle det bli annorlunda. Vi inventerade inga mängder men att bara vara i skogen och att komma ut i friska luften var skönt. Vi hittade något som vi tror är en gammal husgrund eller källare. En betydelsefull lämning eller inte? Ja det hade vi behövt ha någon expert med för att avgöra. Några skador på träd blev vi intresserade av att veta vad det var och det kommer vi också att kunna ta reda på, på ett mycket enklare sätt, genom våra experter på Skogsstyrelsen förståss. Det gick trots snön ganska bra att gå i skogen – visst var det lite djupare på ett och annat ställe med vi klarade av det också. Plötsligt var det dags att åka mot Köpings station igen.



Solsken över Norrberga

Torsdag, den sista dagen den här veckan var vikt till keramiken hos Gudrun. En solig dag var det. Den här dagen så började vi inte med fikat som annars utan vi började med att glasera vår keramik som var dagens uppgift.

Röra - röra - röra

En rörande tillställning blir det ju alltid dom här gångerna. Det gäller att vara noga så att allt färgpulver blandas ordentligt med vattnet. Annars blir det inte så fin yta på keramiken när den blir bränd. När vi glaserat klart så var det äntligen dags för fikat. Blev en slags brunch eller vad man säger.

Vi hade dagen till ära två födelsedagar att fira och så fick det bli med en smörgåstårta i stället för en vanlig. Vi hoppas naturligtvis att de båda jubilarerna fick var sin trevlig födelsedag på hemmaplan också. Grattis säger vi! Vi sa hej och tack till Gudrun för de gånger vi fått tillbringa hos henne och varit kreativa.

En vecka är åter slut. Hoppas nu att alla vare sig man ska fira födelsedag eller inte får en trevlig helg.

Åsselsta grupp 15 vecka 5

11 - 15 februari 2013



Ett snötäckt Åsselsta

Måndag morgon och åter tillbaka till Köping. En helg går fort eller hur? Resan gick i vanlig ordning till Idas stuga. Till skillnad mot förra måndagen så var det massor med snö igen. Frukost först förståss! Eld i kaminen! Nu var det bara för Camilla att göra entré. Efter morgonfikat så skulle det bli gruppsamtal på övervåningen. Ett givande samtal var det tydligen. Ingen rast alls. Samtalet var dock tvunget att avslutas så småningom eftersom det hade blivit dags för återfärd till Köping.

Det var tisdag och vi började dagen med att återse vår stuga för att äta frukost. Efter frukosten så gick vi igenom momenten när det gäller att inventera död ved. Metod, arbetsverktyg och lite om kartor. Kartor hade vi visserligen tittat en del på när vi gick igenom karta och kompass men nu koncentrerade vi oss på vårt inventeringsområde som ju är ”Astrids skog” i Litsberga.

Provborrning

När vi var klara med det så klädde vi oss och åkte till skogen. Lite småblåsigt var det ute på vägen men när vi väl kom in i skogen så var det riktigt skönt faktiskt. Några träd hann vi med att mäta och även prova att borra i ett träd för att precis som Håkan gjorde för några veckor sedan kolla lite på åldern av ett träd. Det gick riktigt bra faktiskt – det är klart inte som när Håkan gjorde samma sak – han är ju proffs och vi amatörer. Som amatörer så får vi känna oss riktigt nöjda. Tiden springer i väg i skogen så det var bara för oss att samla ihop våra instrument och börja gå ut ur skogen och till vår bil för hemfärd.

Tommy i djupa tankar

Onsdag åkte vi direkt till Björnön som ligger i utkanten av Västerås. Där träffade vi Camilla och hennes grupp. Huvudattraktionen den här dagen förutom det vita och vackra Björnön var Tommy Abrahamsson som är en av våra skogskonsulenter vid vårt Sala kontor. Vi gick tillsammans in i skogen och mot en i ordninggjord grillplats. Elden var snabbt i gång. Vi började med lite morgonfika kryddat med lite fikabröd för den som så ville. Tommy ville!

Björnöns vita skog

Efter avslutad fika så gick Tommy och gruppen iväg på en promenad. Camilla och jag stannade och förberedde för vår grillunch så vad Tommy berättade det får bli en hemlighet mellan honom och gruppen – men jag vet att han är duktig på mycket när det gäller natur så innehållsrikt blev det med all säkerhet. Gruppen kom tillbaka efter att ha varit borta ca en timma. Vår lunch var i princip färdig för avsmakning. Det var upp till var och en att avgöra när det var lagom att äta. Trots att vi ätit frukost så slank det ner både civapcici (hur man nu stavar det?!) och kycklingburgare med wookade grönsaker. Det var jätteskönt ute i den snövita skogen. Träden riktigt hukade sig av de snötyngda grenarna. Vackert var det. Riktigt synd att åka därifrån men det blev vi tvungna till.  

Katarina - vår gruvguide

Det hade redan hunnit bli torsdag. Den sista dagen på den här veckan. Vi startade som vanligt från Köpings station och färden gick den här dagen till Sala silvergruva. Där fanns Camilla och hennes Rytternegrupp redan på plats när vi kom. Av förklarliga skäl eftersom avståndet från Västerås är en aning kortare. Det blev morgonfika vid Camillas frukosthylla i bilen innan vi gick in till receptionen och efter vissa formaliteter blev överlämnade till Katarina som var vår gruvguide den här dagen. Utprovning av hjälmar är obligatoriskt för alla besökare i gruvan. Därefter inleddes vårt besök med en historisk berättelse om gruvan, hur man jobbade och hur det hela började. Katarina nämnde om silverglitter på kornas horn som en eventuell anledning till att man letade vidare. Om det är en skröna eller inte… det finns nämligen liknande berättelser från andra gruvor, då inte bara de som finns här i Sverige.

Nere i gruvan

Därefter var det dags att börja nedgången till de 60 meter som vi skulle ner till. Hela besöket i gruvan tog ungefär en timma och det blev riktigt mörkt ibland. Katarina försåg oss med ficklampor som tur var. På ett ställe var det totalt mörker. Gick inte att se handen framför sig. Så småningom så var vi framme vid hissen som skulle ta oss upp till ljuset igen. En liten kort promenad tillbaka till receptionen blev det. Vi tackar vår guide Katarina för en mycket trevlig och givande guidning.

På väg mot lunchen

Vi hade fått lov att använda bord och stolar i receptionen för att inta vår sopplunch. Det var bekvämt och bra. Det blev gulasch och grönsakssoppa med bröd och dryck. En kopp kaffe på maten för den som så ville. Efter avslutad lunch så skiljdes våra vägar. Det var också sista gången vi träffade den här gruppen eftersom dom slutar Grön Rehab nästa vecka.

Vi fick även tid för ett besök uppe på museet en trappa upp.

Fader Cecarius

Därefter så fortsatte vi vår färd till Östanbäcks kloster. Vi var lite tidiga så vi kunde gå in och lämna ifrån oss vår fikakasse. Vi träffade på fader Cecarius som kom åkande på skidor utanför klostret.

Den nya klosterkyrkan

Vi gick in i den nya kyrkan som finns där man numera har sina bönestunder som är sju om dagen. Den som vi var med på hölls klockan två. Vi var först inne i kyrkan. En efter en kom bröderna och även fader Cecarius in i kyrkan. Fader Cecarius dröjde kvar en stund med oss i kyrkan för att vi skulle få möjlighet att ställa frågor om kyrkan och klostret. Fader Cecarius berättade att det i år var 53 år sedan man bildade brödraskapet och då i Rättvik.

Broderande broder Nils-Olof

Vi gick sedan in i klostret där fader Cecarius lämnade över oss till broder Nils-Olof. Vi drack så kaffe och broder Nils-Olof talade med oss med sin lugna och behagliga stämma.

Broder Anders i Ljusboden

Vi gjorde sen ett besök i ljusboden där broder Anders skötte ruljansen den här dagen. Lite bivaxkakor fick det bli för eventuellt kommande ljustillverkning. Luktar gott om dom gör det. Tyvärr så känner man inget av det när dom blivit ljus och tänds. Vårt besök hade kommit till sitt slut och det återstod bara att tacka så mycket för oss och påbörja vår resa tillbaka mot Köping och Arboga. Ingen transport väntade den här dagen eftersom det blev en så lång dag.

Den femte veckan är till enda och en förhoppningsvis vilsam och trevlig helg väntar oss alla.

Vi ses igen på måndag morgon i vanlig tid. Há dé! G.

Åsselsta grupp 15 vecka 4

4 - 8 februari 2013

Kylan tillbaka

Måndagen hade anlänt igen. Gråkallt och tråkigt med lite snö i luften. Det som förra veckan hade runnit ur stuprännorna var åter fruset. Vi kom till stugan, några fixade i ordning frukost och några elden uppe på övervåningen. Det va ju dagen för gruppsamtal och Camilla kom lagom till frukost. Hon tog med sig gruppen upp och därifrån kunde man höra hur samtalet kom igång. Tiden går alltid fort och det stod inte på förrän vi satt i bilen på väg tillbaka till Köping.

Paradisträd i vinterskrud

Tisdagen så var vi framme vid vårt andra besök hos Gudrun så vi åkte direkt till Norrberga. Eva, vår arbetsförmedlare hakade på från stationen men i egen bil den här gången. Under natten så hade det snöat ganska ymnigt och det låg så vackert på träden. Svårt att tänka sig att Gudruns träd med paradisäpplen kommer att bära frukt igen.

 

Kaveldags

Vi började som vanligt med vårt fika. Den här gången blev det lite mer frukostlikt med någon liten sötsak som efterföljare. Leran kom fram och den här gången så skulle det kavlas. Det resulterade i både fat, muggar och skyltar. Nu ska de nya konstverken torka lite innan det blir dags för bränning nummer ett. När det blir klart så ska vi ha på glasyr och sedan ska det brännas igen. Efter den som vanligt trevliga stunden hos Gudrun blev det dags att plocka ihop termosar m.m. och åka in till stan igen.

 



Lasse och Stig-Börje

Kolbullar blir till

Onsdagen blev det att åka direkt från stationen igen. Vårt mål var kolmileplatsen i Himmeta. Vi inväntade Rytterne gruppen vid Himmetas byggdegård. Dom kommer ju från Västerås så det blir ju lite längre restid för dom. Väglaget är ju också något att ta hänsyn till. När dom anlände så åkte vi som vanligt genom ”Rabobäcksdalen” den vackra. Vackert på vintern också med alla vita träd men det som man går miste om då är ju allt fint som de boende ordnat till runt om sina hus och bäcken. Vi anlände till kolmileplatsen, samlade ihop de grejer vi skulle ha med oss in i skogen. Lasse Gunnarsson stod och väntade på stigen för att guida oss vidare genom skogen kryddat med lite historia från förr. Uppe vid eldstaden väntade även Stig-Börje, Lasses en kompis och hjälpande hand. Vi började med morgonfika runt elden och allt medan Lasse och Stig-Börje berättade. Camilla tog med sig grupperna till Lasses stolthet, tallen. Hög och rak. Under tiden förberedde jag inför de sedvanliga kolbullarna. När Camilla och gruppen återvände så blev det en liten ”mysstund” inne i kolarkojan, en komfortkoja som Lasse säger. Stig-Börje hade tänt i spisen så det var varmt och skönt därinne. När alla kom ut igen så hade jag börjat steka kolbullar. Så vart efter de blev färdiga så var det bara att äta med lingonsylt föståss.

Sol över kolarkojan

Vi hade en trevlig stund runt ”lägerelden”. Faktiskt så kunde vi en kort stund innan uppbrott ana solen bakom de grå molnen. Hemresan var det enda som återstod.

Tack Lasse och Stig-Börje för alla era härliga berättelser och att ni tar så bra hand om oss när vi kommer på besök. Tack också grupp Rytterne för ert trevliga sällskap. Vi ses igen.   

Den här veckan var slut i och med att onsdagen var till enda. En extra vilodag för samtliga deltagare. På måndag ses vi igen och då börjar den femte veckan, dvs. vi går in i den andra halvan av Grön Rehab. Sköt om er!

Åsselsta grupp 15 vecka 3

28 januari - 1 februari 2013

Avtryck i blöt snö

Den här tredje veckan började med ett helt annat väder än förra veckans kyla och sol.

Grått och tråkigt kan man väl säga att det var. Svänger fort gör det!

Efter den lilla resan till Idas stuga och kaffesugna som vi var så visade det sig att något var fel – inget vatten! Vår hyresvärd tog till alla medel för att få i gång det hela men det lyckades inte under tiden vi var i stugan. Camilla hann jag dock ringa och be om en dunk med vatten innan hon lämnade Västerås för att komma till oss och ha gruppsamtal. Vilken tur! Vi fick vårt kaffe och te till slut i alla fall efter det att Camilla anlänt. Det mesta löser sig till slut. Efter morgonfikat var det dags för gruppsamtal som den här måndagen avlöpte i köket. Vi ville inte elda på övervåningen då sotaren skulle komma runt tolvsnåret. När han anlände och började med sitt arbete så avlutades gruppsamtalet och det blev återfärd till Köping.

Promenad i Tränsta

Tisdagen så åkte vi till stugan och det skulle finnas vatten! Fick ett meddelande att det hela hade löst sig under kvällen. Under hela den långa tiden jag varit i stugan med grupper så har vi aldrig råkat ut för att bli utan kaffevatten. Skönt att det hela löste sig så det inte blev några stora problem. Hur som helst morgonfika först. När vi var klara med det så gick vi igenom användandet av karta och kompass. Efter en snabb diskning så åkte vi fram till Tränstagården. Några fler kompassriktningar tog vi ut innan det blev en kort promenad. Trots att det även den här dagen var grått och tråkigt så var det skönt att komma ut. När vi var nöjda där så hastade vi iväg till ett ställe som heter Häljesta by. Där finns Västmanlands största hällritningar att titta på. Det ska sägas att det var en ren chansning och som vi misstänkte så kunde vi bara ana lite av vad som fanns på stenhällarna under is och snö. Kanske får vi fler tillfällen om snö och is tinar bort. Om inte så finns det kanske tillfällen att besöka Häljesta på egen hand när deltagarna nu vet var de finns och det är lätt att hitta dit.

Tiden springer i väg och det blev dags för oss att åka till Köping igen. Lagom ankomst till väntande transport.

 

Astrid i arbete

Onsdagen gick färden direkt mot Kolsva. Vi skulle besöka Astrid Olsson som driver det lilla företaget ”Attis kakelugnar”. Vi har ju inte så långt dit så vi var snart på plats. Vi väntade också på Camilla och hennes grupp från Rytterne. När dom sen anlände så var det alldeles lagom för förmiddagsfika innan Astrid satte igång och berättade om sitt företag och hur man tillverkar kakel till kakelugnar på gammalt genuint sätt. Det är en lång process från tillverkning – torkning – bränning – glasering, ofta i flera omgångar beroende på antal färger som ska användas – till färdigt kakel för leverans. Är det kompletteringar av gamla ugnar så föregås det av experimenterande av färger för att få de rätta nyanserna. Ett trevligt besök var det och det tackar vi för. Tack också till Camilla och hennes grupp för trevligt sällskap och gott fika.

Isbjörn

Torsdag morgon så åkte vi en halvtimma tidigare mot Västerås där vi skulle möta Rytterne gruppen för att sen åka vidare till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Vi anlände ungefär i beräknad tid. Jag var och hämtade våra biljetter och sen letade vi upp deras matsäcksrum för att dricka kaffe och äta smörgås eller vad man nu hade med sig.

Efter det så fanns det en tid till att se sig om i de olika avdelningarna i museet innan klockan ett så vi skulle titta på film på Cosmonova. Storbildsfilm är det av gigantiskt format. Filmen vi såg hette ”Born to be wild” som handlade om diverse vilda djur som på ett eller annat sätt blivit föräldralösa och som då togs omhand av människor. Filmen tog ungefär 45 minuter.

Lite pedikyr kanske?

Efter filmen så var det eller skulle det bli dags för lunch. Vi behövde ha tillgång till micro och tyvärr så visade det sig att det bara fanns en att använda. Det tog ett tag men jag var och pratade med restaurangen som fanns där och vi fick låna micro av dom också så vi fick i oss våra medhavda maträtter. En liten kaffetår på det och en ytterligare rundvandring för dem som så önskade. Det finns mycket att se på museet och har man aldrig varit där tidigare så tar det sin lilla tid att vandra runt. Vi åkte från museet runt klockan fyra. Trots att man varnat för att det skulle bli halkigt så verkade de flesta vägar ganska torra. Blåsten hade nog gjort sitt till. Vi åkte mot Köping och sen vidare mot Arboga, det var ju ingen transport den här dagen, sen blev det bara för mig att åka hemåt. Där visade temperaturen på – 1^o. skönt var att vi slapp halkan så all kom hem ordentligt.

Ha nu en trevlig och vilsam helg så hoppas jag och ser fram emot att se er igen på måndag då Camilla kommer för gruppsamtal. Då får vi nog elda på övervåningen igen!