Åsselsta grupp 2 vecka 5

8-12 november



Utsikt från Idas stuga

 Det var dags för första dagen på vecka fem. Vi har nu kommit över på den andra halvan av kursen.

Måndagen började med kyla och frost på marken. Camilla skulle komma och hon var faktiskt redan vid Ida´s stuga när vi kom från stationen i Köping. Jag tror nog vi reagerade med en neutral affekt. Det kanske Camilla själv gjorde eller vad säger du? Det var, vet jag så här i efterhand temat för dagen.  Affekt teorier. Men först lite morgonfika förstås.

Rövarkulan

På kvällen och natten till tisdagen började det blåsa ordentligt. Det fortsatte även in på tisdagen. Man hade utfärdat klass 1 varning beträffande vädret men det till trots gav vi oss iväg till Sala och Gruvbyn. Där i blåsten mötte vi Gunsta gruppen och Håkan Kling en av våra skogskonsulenter som är stationerad i Sala. Vi började förståss med en kopp kaffe. Några sökte skydd i rövarkulan. Fullt förståeligt. Sen gick vi tillsammans till en lövskog – som ju tyvärr den här årstiden inte hade några löv kvar på sig. Allt hade fallit till marken. Det blir ett märkligt prasslande av löven – och nu var dom ju dessutom frostiga.

Frostiga löv

Var inte fullt så blåsigt inne i skogen men det bästa skyddet mot den isiga luften och att slippa frysa var att hålla i gång och gå i rask takt. Några stopp blev det ju för annars hade det ju varit svårt för Håkan att berätta om det som han ville vi skulle få kunskap om. Att åka till den där skogen på våren och sommaren måste vara en härlig upplevelse – ett besök som Håkan rekommenderade. Håkan genomförde en genialisk ”kortvariant” eftersom vädret bara blev värre och värre. När vi kom tillbaka till vår utgångsplats så blev det lite soppa och smörgås, varm korv för dom som ville. När det var dags att åka hemåt hade det börjat snöa. Resan hem gick i lugnt mak med tanke på väglaget. Tack Håkan för ditt tålamod med oss i det väder som det var och  bra kämpat alla deltagare trots kalla fötter. Våra skogskonsulenter är guld värda som förser oss med all möjlig kunskap.

Hjärtformad svamp

Onsdagen – var verkligen vit. Vintern hade gjort entré med besked. Var lite orolig för om vi skulle kunna ta oss fram. Det tar ju ett tag innan plogbilarna hinner  få undan all snö. Gick bra faktiskt. Vi hade blivit hembjudna till en av deltagarna som gärna ville visa oss sina hundar och framförallt en kull med valpar. Visst är dom gulliga dom små men dom blir stora och kräver sin plats och ställer stora krav och engagemang av sina blivande ägare. Själv blev jag nog mest förälskad i Lakrits. En sexårig svart greyhound.  Jag kanske kan låna honom någon gång? En annan deltagare hade även hon passat på att ta med sin hund.  Alla fyrbenta vänner verkade komma väldigt bra överens. Vi fikade och pratade en stund och sen behövde några av vovvarna ut och få en nypa luft. Var nog bra för oss tvåbenta också att få sträcka lite på benen innan vi skulle bege oss av hemåt.

Glaserade alster hos Gudrun

På torsdag morgon ringde jag Gudrun för att höra om man kom fram på de små vägarna hem till henne. Det skulle gå bra så då kunde vi följa schemat som planerat. Det hade tydligen plogats färdigt under onsdagskvällen. Vi börjar ju alltid med kaffe vid vår ankomst till Gudrun för sen när vi kommer igång med vårat skapande så är det inte tid för sånt, nåja en och annan vill nog fylla på med en slät kopp. Nu var det dags att glasera de konstverk vi gjorde sist. Tar sin lilla tid att bestämma vad man ska ha för färg och Gudrun har ju många frågor som hon ska besvara från oss. Vi vill ju alla att det ska bli rätt och så fint det nu går. Nu ser vi ju fram emot att se resultatet nästa gång vi träffas.

Paradisäpplen hos Gudrun

Tiden går fort och en vecka är åter till ända. Man kan ju inte låta bli att undra om vi kommer att ha lika mycket vinter nästa vecka… vi får väl se… Vi ses i alla fall i vilket väder vi än bjuds på.