23-27 maj
Måndagen inleddes med sol mellan molntappar. Det var väl ok ändå men det var blåsigt som attan!
Gruppen fixade morgonfikat medan jag gjorde upp en eld i kaminen på övervåningen. Camilla anlände för att ha gruppsamtal och det var ingen som kände sig sugen på att sitta utomhus i blåsten. Är ju mysigt och stämningsfullt med brasan på övervåningen så så fick det bli. I den gemytliga miljön bara rusar tiden iväg och med förvåning var det dags att bryta upp.
Tisdag morgon i halvdant och blåsigt väder åkte vi direkt till Stäholm. Vi åkte ned till den lilla badviken. Något bad blev det inte men det är en utmärkt plats att förmiddagsfika på. Det fanns en flotte förtöjd vid sidan av badviken, utrustad med bord och bänkar och det var ju perfekt. En och annan filt kom fram och att ha huva på jackan var satt inte heller i vägen i blåsten. Vi slapp i alla fall regnet trots en del hotfulla moln. När vi fikat klart så åkte vi vidare till Stäholms Säteri. Vi hade stämt träff med Mathias Hellström för att göra ett studiebesök bland alla hans fyrbenta vänner. På Stäholms Säteri bedriver man bl.a avelsuppfödning med Yorkshire suggor. Innan vi fick komma in fick vi klä på oss overaller och skoskydd. Det finns ca 256 stycken damer. En hel del nyblivna mammor och en del som gick i väntans tider. Det är en stor och fin anläggning. Mycket styrs och registreras, som det mesta idag, med hjälp av datorer men grisarna, stora som små hanteras även kärleksfullt för hand och med höga hygienkrav. Här kan man tala om BB-avdelningar i storformat. Det var ett mycket givande besök vi fick göra och många frågor fanns det. Mest förälskade blev vi nog i småttingarna men det fanns dom som hittade sin andra stora kärlek hos en av galtarna, behövs ju sådana också av förståeliga skäl, som inte hade något emot att bli kliad bakom öronen. Tiden hos grisarna tillsammans med Mathias bara rusade iväg. Dags för oss att kränga av oss overaller och skoskydd i stövelformat och tacka för oss. Att döma av det stora intresse som fanns och säkert också pg av det fina bemötande vi fick så kanske Mathias får en kö av aspiranter till att vilja börja arbeta där och då kanske alla framtida personalrekryteringar går som smort.
På torsdag morgon åkte vi återigen direkt från stationen. Det skulle bli en långresa den här dagen. Vi åkte förbi vår stuga för att hämta lite grejer som vi ville ha med oss. Sen fortsatte vi via Hallsta – Sura – hammar genom Ramnäs och på små grusvägar letade vi oss fram till Västerbykil. Hur kan det komma sig att vi åker dit undrar ni säkert. Jo, vi skulle få vara med om något för oss mycket speciellt. Vi hade bestämt möte med en av Skogsstyrelsens medarbetare på Salakontoret, skogskonsulent Tommy Abrahamsson. Gruppen hade träffat honom tidigare och då handlade det om GPS och navigatorer. Tommy har även andra kunskaper på sin lyra. Vi skulle få vara med honom vid ringmärkning av kattugglor. Tommy berättade en massa intressanta saker om ugglor. Honan som häckade i boet var inne på sin tredje häckning på samma plats. Även hon hade blivit ringmärkt några år tidigare. Från början hade det varit fyra ungar i boet och det skulle bli spännande att se vad som fanns där nu. Tyvärr visade det sig att antalet ungar hade minskat till tre. Två av ungarna var i ungefär samma storlek och blev försedda med var sin ring. Tommy noterade uppgifterna och nummer på ringarna. Den tredje ungen var liten och Tommy hade sina farhågor om att den inte skulle klara sig och därför fick den bli ringlös tillsvidare. Tommy skulle göra ett nytt besök några dagar senare för att se om den hade fått chansen att växa till sig och skulle då i så fall även den få en ring. I boet fanns förutom ungarna ett helt skafferi av förnödenheter som ugglor gillar… möss, sork och annat mumsigt! När märkning och fotograferandet var avklarat så var det dags att återbörda de små till lugn och ro i boet. Honan satt säkert i närheten och väntade på att få se till sina telningar.
Efter den här fantastiska upplevelsen som ingen av oss varit med om tidigare – kanske på TV möjligtvis – lämnade vi ugglorna i fred och gick in i skogen för att få lite fika i oss. Tyvärr så var Tommy sen tvungen att åka till nya sysslor. Vi fortsatte mot Sala och Strömbacka återvinning. Där inhandlades bl. a en cykel som ska tas i bruk när det är dags att börja praktiken. Om den fick plats i bilen? Jodå, med lite demontering fick både den och annat plats som inhandlades plats. När inventeringen av gamla saker var över åkte vi mot Västerås. Stannade en stund vid Sala silvergruva. Då kom det en riktig störtskur. En snabbtitt i gruvbutiken för lite godisinköp och toalettbesök sen åkte vi vidare. Vi svängde av mot Skultuna och efter en stunds åkande hittade vi en plats där vi kunde stanna och äta lunch. Solen kikade fram så det var bäst att passa på. Vi hann precis äta klart och fick snabbt packa in i bilen för de började blåsa ordentligt och mer regn var i antågande.
Väl framme i Skultuna blev det besök i en antikbod och i Mässingsbrukets museum. Sen eftermiddag hade det blivit och dagen började ta på krafterna. Nu gick färden raka vägen hemåt till Köping. Eftersom den här dagen skulle få ta den tid det tog så hade vi ingen transport vidare till Arboga och Kungsör som stod och väntade på oss. Hem kom alla ändå med sina ”nygamla” inköp och fantastiska uggleupplevelser som säkert kommer att bli ett oförglömligt minne från Grön Rehab tiden. Vi avslutar veckan här. Efter den här långa dagen och med två tidigare heldagar i bagaget blir det en torsdag med kompledigt! En extra dag för återhämtning som alla gjort sig förtjänta av. Det börjar lida mot sitt slut i Grön Rehab… nästa vecka är det den åttonde och avslutande veckan… vi ses då…
