 |
| En av Selmas lekkamrater |
Måndag och den sista veckan för gruppen hade börjat. Vädret hade man ju kunnat önska sig bättre men vad gör det när man har tillgång till vårt ”Idas stuga”. Camilla kom till fikat och det här var den sista gången som guppen träffade henne. Efter fikat så kom det sista gruppsamtalet i gång runt köksbordet. En tillbakablick på de åtta veckorna i Grön Rehab och i synnerhet gruppsamtalen som varit. En aningen sorgligt naturligtvis att skiljas är det förståss men så är livet man måste gå vidare. Ute i tärdgården så fanns vår lilla Selma som hittade en del nya lekkamrater. Den sista måndagen gick precis lika fort som tidigare måndagar och det blev återfärd till Köping.
 |
| Päron på gång |
Tisdag en dag med att bara vara i stugan samt att fylla i lite papper som vi i Skogsstyrelsen vill ha som en liten vägledning inför kommande kurser. Frukost var det förståss i vanlig ordning och samtal runt bordet om både ditt och datt. Vi kom även överens om hur avslutningsdagen skulle se ut. Vi avslutade dagen en aningen tidigare än annars. Ett gott arbete lönar sig alltid på något sätt.
 |
| Westerqwarn |
Onsdag och avslutningsdagen hade kommit ifatt oss. Vi åkte inte till Idas stuga för avslutning utan vi styrde kosan mot Westerqwarn en restaurang med många möjligheter som ligger mellan Kolbäck och Strömsholm. Det var ganska tomt när vi anlände. Vi skulle besöka caféet som öppnade klockan tio. Det var ett kaffesuget gäng som till slut fick komma in. Kaffe, coca cola och smörgåsar av diverse varierande slag beställde vi. Vi blev så bra servade vid vårt bord med påtår. Magarna var ganska fulla när vi var klara men det hindrade inte en del av oss att spä på med en och annan glass. Vi pratade naturligtvis ”gamla” minnen och det blev utdelning av kursintyg som sig bör. En och annan tår föll.
Nu hoppas jag att fortsättningen för hela gruppen ska gå lika bra som de åtta veckorna i Grön Rehab gjort. Ett stort TACK för den här tiden och stort LYCKA TILL önskar jag er alla. Ni vet var jag finns! Kram på er alla! G. Barbie ni vet!
 |
| Lilla Mörk på ostadiga ben |
Jag vill passa på att visa er vad jag träffade på när jag åkte hem den här dagen. Passerade en bekant som höll på att flytta två av sina islandshästar. Nämligen ett av stona med sin tre dagar gamla dotter som fått namnet Mörk, helt enligt isländsk tradition. Visst är det gulligt heller hur? På ostadiga långa ben våga sig ut på nya äventyr.
