 |
| Ett snötäckt Åsselsta |
Måndag morgon och åter tillbaka till Köping. En helg går fort eller hur? Resan gick i vanlig ordning till Idas stuga. Till skillnad mot förra måndagen så var det massor med snö igen. Frukost först förståss! Eld i kaminen! Nu var det bara för Camilla att göra entré. Efter morgonfikat så skulle det bli gruppsamtal på övervåningen. Ett givande samtal var det tydligen. Ingen rast alls. Samtalet var dock tvunget att avslutas så småningom eftersom det hade blivit dags för återfärd till Köping.
Det var tisdag och vi började dagen med att återse vår stuga för att äta frukost. Efter frukosten så gick vi igenom momenten när det gäller att inventera död ved. Metod, arbetsverktyg och lite om kartor. Kartor hade vi visserligen tittat en del på när vi gick igenom karta och kompass men nu koncentrerade vi oss på vårt inventeringsområde som ju är ”Astrids skog” i Litsberga.
 |
| Provborrning |
När vi var klara med det så klädde vi oss och åkte till skogen. Lite småblåsigt var det ute på vägen men när vi väl kom in i skogen så var det riktigt skönt faktiskt. Några träd hann vi med att mäta och även prova att borra i ett träd för att precis som Håkan gjorde för några veckor sedan kolla lite på åldern av ett träd. Det gick riktigt bra faktiskt – det är klart inte som när Håkan gjorde samma sak – han är ju proffs och vi amatörer. Som amatörer så får vi känna oss riktigt nöjda. Tiden springer i väg i skogen så det var bara för oss att samla ihop våra instrument och börja gå ut ur skogen och till vår bil för hemfärd.
 |
| Tommy i djupa tankar |
Onsdag åkte vi direkt till Björnön som ligger i utkanten av Västerås. Där träffade vi Camilla och hennes grupp. Huvudattraktionen den här dagen förutom det vita och vackra Björnön var Tommy Abrahamsson som är en av våra skogskonsulenter vid vårt Sala kontor. Vi gick tillsammans in i skogen och mot en i ordninggjord grillplats. Elden var snabbt i gång. Vi började med lite morgonfika kryddat med lite fikabröd för den som så ville. Tommy ville!
 |
| Björnöns vita skog |
Efter avslutad fika så gick Tommy och gruppen iväg på en promenad. Camilla och jag stannade och förberedde för vår grillunch så vad Tommy berättade det får bli en hemlighet mellan honom och gruppen – men jag vet att han är duktig på mycket när det gäller natur så innehållsrikt blev det med all säkerhet. Gruppen kom tillbaka efter att ha varit borta ca en timma. Vår lunch var i princip färdig för avsmakning. Det var upp till var och en att avgöra när det var lagom att äta. Trots att vi ätit frukost så slank det ner både civapcici (hur man nu stavar det?!) och kycklingburgare med wookade grönsaker. Det var jätteskönt ute i den snövita skogen. Träden riktigt hukade sig av de snötyngda grenarna. Vackert var det. Riktigt synd att åka därifrån men det blev vi tvungna till.
 |
| Katarina - vår gruvguide |
Det hade redan hunnit bli torsdag. Den sista dagen på den här veckan. Vi startade som vanligt från Köpings station och färden gick den här dagen till Sala silvergruva. Där fanns Camilla och hennes Rytternegrupp redan på plats när vi kom. Av förklarliga skäl eftersom avståndet från Västerås är en aning kortare. Det blev morgonfika vid Camillas frukosthylla i bilen innan vi gick in till receptionen och efter vissa formaliteter blev överlämnade till Katarina som var vår gruvguide den här dagen. Utprovning av hjälmar är obligatoriskt för alla besökare i gruvan. Därefter inleddes vårt besök med en historisk berättelse om gruvan, hur man jobbade och hur det hela började. Katarina nämnde om silverglitter på kornas horn som en eventuell anledning till att man letade vidare. Om det är en skröna eller inte… det finns nämligen liknande berättelser från andra gruvor, då inte bara de som finns här i Sverige.
 |
| Nere i gruvan |
Därefter var det dags att börja nedgången till de 60 meter som vi skulle ner till. Hela besöket i gruvan tog ungefär en timma och det blev riktigt mörkt ibland. Katarina försåg oss med ficklampor som tur var. På ett ställe var det totalt mörker. Gick inte att se handen framför sig. Så småningom så var vi framme vid hissen som skulle ta oss upp till ljuset igen. En liten kort promenad tillbaka till receptionen blev det. Vi tackar vår guide Katarina för en mycket trevlig och givande guidning.
 |
| På väg mot lunchen |
Vi hade fått lov att använda bord och stolar i receptionen för att inta vår sopplunch. Det var bekvämt och bra. Det blev gulasch och grönsakssoppa med bröd och dryck. En kopp kaffe på maten för den som så ville. Efter avslutad lunch så skiljdes våra vägar. Det var också sista gången vi träffade den här gruppen eftersom dom slutar Grön Rehab nästa vecka.
Vi fick även tid för ett besök uppe på museet en trappa upp.
 |
| Fader Cecarius |
Därefter så fortsatte vi vår färd till Östanbäcks kloster. Vi var lite tidiga så vi kunde gå in och lämna ifrån oss vår fikakasse. Vi träffade på fader Cecarius som kom åkande på skidor utanför klostret.
 |
| Den nya klosterkyrkan |
Vi gick in i den nya kyrkan som finns där man numera har sina bönestunder som är sju om dagen. Den som vi var med på hölls klockan två. Vi var först inne i kyrkan. En efter en kom bröderna och även fader Cecarius in i kyrkan. Fader Cecarius dröjde kvar en stund med oss i kyrkan för att vi skulle få möjlighet att ställa frågor om kyrkan och klostret. Fader Cecarius berättade att det i år var 53 år sedan man bildade brödraskapet och då i Rättvik.
 |
| Broderande broder Nils-Olof |
Vi gick sedan in i klostret där fader Cecarius lämnade över oss till broder Nils-Olof. Vi drack så kaffe och broder Nils-Olof talade med oss med sin lugna och behagliga stämma.
 |
| Broder Anders i Ljusboden |
Vi gjorde sen ett besök i ljusboden där broder Anders skötte ruljansen den här dagen. Lite bivaxkakor fick det bli för eventuellt kommande ljustillverkning. Luktar gott om dom gör det. Tyvärr så känner man inget av det när dom blivit ljus och tänds. Vårt besök hade kommit till sitt slut och det återstod bara att tacka så mycket för oss och påbörja vår resa tillbaka mot Köping och Arboga. Ingen transport väntade den här dagen eftersom det blev en så lång dag.
Den femte veckan är till enda och en förhoppningsvis vilsam och trevlig helg väntar oss alla.
Vi ses igen på måndag morgon i vanlig tid. Há dé! G.
