25 februari – 1 mars 2013
 |
| Sol vid Idas stuga |
 |
| Skördare i arbete |
Tisdag morgon åkte vi direkt upp till Färna. Vi skulle göra ett besök vid Utbildning Skog Färna AB för att få höra lite om deras utbildningar och då framför allt utbildningarna gällande skotare och skördare och vad som man måste kunna både teoretiskt och praktiskt. Vi anlände strax före tio och där tog en man emot oss som heter Christer och var utbildare just inom det området. En man med många års erfarenhet inom yrket. Vid ankomsten så fikade vi och han berättade under tiden vad företaget hade att erbjuda.
 |
| Skotare provkörs |
Så småningom så blev det dags för oss att åka iväg till en skog där man just avverkade och körde med både skördare och skotare. Vi fick gå en bit in i skogen innan vi hörde en maskin som arbetade för fullt med att fälla, barka och kapa träd. Lite fortare än motorsåg kan man ju gott påstå. Träden verkade små och tunna när maskinen greppade tag i dom. Som plockepinn nästan. Vi gick sedan vidare mot skotaren som så fint plockade ihop de kapade träden och lastade i fina rader.
Vi hade ganska bra väder även den här dagen – när vi var ute i skogen så visade termometern på några plusgrader och solen kikade fram lite grann. Riktigt skönt hade vi faktiskt och intressant var det att få informationen om arbetet med maskinerna. Vi tackar företaget och Christer för den här dagen.
 |
| Färdigglaserat! |
Onsdag morgon åkte vi till stugan och morgonfikade. Vi tog vägen förbi Gudrun. Keramiken vi jobbat med var klar för avhämtning. Det är ju alltid lika spännande att se de färdigglaserade verken. På det hela taget så tror jag nog att vi alla kände oss riktigt nöjda. Det är ju inte lätt att avgöra när man lägger på glasyren om det är för lite, för mycket eller hur den ena eller andra färgen tar sig ut. Kul att se är det. När vi paketerat våra saker så blev det ett stort tack till Gudrun och vi fortsatte mot Idas stuga igen. Vi fick snabbt klart frukosten och när vi var klara och disken undanröjd så bar det iväg igen. Nu var målet Strömsholm. Vilket väder! Vi njöt av solen – värmde skönt gjorde den. Tänk om det kunde få fortsätta så som det var den här dagen. Bakslag lär vi nog få räkna med men önska kan man ju alltid.
 |
| Next - en ny kelgris? |
Vi besökte både stallarna och ridhusen. Vi eller jag ska jag väl säga letade och frågade efter Sandeman. Stallets kelgris. Förra gången hade han bytit stall men nu har han tyvärr flyttat för gott. Han har fått gå i pension och fanns enligt uppgift numera hos en fodervärd någonstans. Synd för mig och många andra som lärt känna honom. Hoppas han får en bra tid där han nu är. Många hästar finns det ju så vi får nog säkert några andra favoriter.
 |
| En invånare vid Strömsholm |
När vi kom in i Vita ridhuset så fick vi sällskap en katt – svart, lurvig och sällskapssjuk. Den visade stolt upp sig och följde med oss en stund. Vi passade även på att besöka Knytpunkten som är utställning och information om Strömsholm, finns även försäljning av ridkläder. Nöjda med besöket så körde vi mot Köping igen.
Torsdag morgon – sol idag igen men det såg inte ut att bli riktigt så fint som gårdagen. Vi åkte till Musseluddens naturreservat direkt. Vad mycket snö det var. Lite svårt med plats för bilen men det fanns en liten ficka som vi kunde ställa oss i. Vi plockade ihop det vi behövde och gick iväg mot skogen. Var ganska djup snö att pulsa i innan vi kom in på den stig som leder ner till grillplatsen. Vägen ner var inte lika besvärlig men när vi var framme så var det mycket snö och man såg inte de iordninggjorda sittplatserna och eldstaden. Skam den som ger sig. Vi sparkade undan så mycket det gick och tog den medhavda gulaschgrytan till hjälp att skotta med. Det blev en eld och efter att den var igång så blev det en kopp kaffe. Ställningen för grytan kom på plats och så även grytan.
 |
| Snart matdags! |
Den blev snabbt het – och den roströda utsidan var snart kolsvart av sot. Ingredienserna till grytan kom snart i och när den var nästan full så var det bara att vänta på att den skulle koka färdigt. Det blev helt ok faktiskt. Ville man ha lite starkare så fanns det extra kryddor att sätta till. En klick creme fraiche på toppen, en bil bröd till så var det bara att hugga in på gulaschen som för dagen var gjord på kyckling. När vi var mätta så började även elden falna och grytan fick ta plats i snön för avkylning. Den lämnade svarta sotiga hål efter sig. Trots att solen inte riktigt nådde ner till oss ordenligt var det helt ok vid brasan. Sen återstod bara det ”roliga” att plocka ihop allt och snygga till efter oss och börja vandringen upp mott bilen och den väntande hemfärden.
Nu har den sjunde veckan redan passerat. Nästa vecka som är den sista väntar ett sista gruppsamtal och avslutningen för den här gruppen.
Trevlig Helg på er alla! önskar G.
