Åsselsta grupp 17 vecka 6

10-14 juni 2013



Kärleksmöte i rabatten

En ny vecka tog sin början igen. Lite halvdant väder. Vi kom till stugan som vanligt och det kändes inne också att det varit ett par dygn med lite lägre temperaturer ute. Frukosten avlöpte i vanlig ordning på ett avslappnat och trevligt sätt. Camilla kom till oss – det som ju är brukligt om måndagarna. Ute i rabatten utanför huset hade sniglarna kärleksmöte. Det finns gott om den här sortens sniglar här i trädgården. Man kanske skulle göra något gott av dom?! Har hört att det tar väldigt lång tid att förbereda innan tillagning kan ske. Bättre dom får glida omkring runt Idas stuga istället.

Gruppsamtalet avslutades och färden gick in till Köping.

 

Strömsholms slott

Tisdag morgon – fint väder och vi åkte direkt ut till Strömsholm. Första anhalten blev Österängarna. Där höll man för fullt på med att förbereda inför kommande helgs tävlingar på hästryggen – Grand National. Fint ska det vara. Vi hittade i alla fall en plats där vi kunde slå oss ned för att dricka vårt morgonfika. Det var väldigt njutbart – väder och frukost.

Trädgårdsarbete i större format

Vi åkte vidare mot slottet. Vi tog en promenad runt slottet. Slottet öppnade lite senare för guidade visningar så det fick vara den här gången. Vi åt lite glass som vi inhandlade i Stenköket och där kunde man också sitta i skuggan under träden och vila en stund. Vi tittade in i Slottsboden som precis hade öppnat när vi kom. Där kan man inhandla både det ena och andra och till varierande priser. Några inköp blev det inte.

Kul med besök på
stallbacken 

Vi hade en stund på oss och den tillbringade vi på stallbacken. Vi gick in i ett par av stallen men det var väldigt tomt på hästar där inne den här dagen, däremot var det många ute på gården och visade upp sig. Snabbt gick tiden och vi var tvungna att börja åka hemåt igen.
 

Noggrann glasering

Onsdag morgon blev det åter direktfärd. Den här dagen bar det av mot Norrberga och Gudrun. Sista besöket hos henne för att glasera vår keramik.

Frukostfikat intog vi där i hennes ateljé innan det var dags att sätta igång att röra i färgpyttsarna med glasyrer. Noga att det rörs omkring ordentligt annars så får man inte den där blanka glasytan. När man är klar med glaseringen så ska det ju brännas igen. Det är när det är klart som man får se om man lyckats i med sina färgval och om man rört om färgen ordentligt. Spännande ska det bli. Det rördes och jobbades hela tiden. Ville man inte vara inne så gick det bra att gå ut i trädgården och göra något. Vi blev färdiga i tid och det var dags att säga tack och hej till Gudrun.
 

Torsdag morgon – avfärd direkt – mot Ängelsberg. Där  i krokarna så skulle vi träffa Tommy Abrahamsson som nu meddelat att uggleungarna var i lagom storlek för att ringmärkas. Vi träffade Tommy vid Ängelsbergs bruk. Där tog vi följe med honom. På små vägar tog vi oss fram, till ”ett ställe ingenstans” var det en i gruppen som sa. För en som inte varit i de trakterna så undrade man om vi skulle hitta hem igen.

Holken - Tommy -
kattuggleungarna

När vi kom fram berättade Tommy en del om ugglorna, deras liv och leverne som man känner till. Sen blev det då dags. Spännande! Tommy reste en stege mot trädet där holken fanns. Han sträckte in handen i holken. Fanns det några där? Jodå, fyra stycken i storlekarna S, M, L och XL. Fast det är klart att inte ens XL i det här sammanhanget var speciellt stort. Fyra olika storlekar var det. Frågan är om den minsta kommer att klara livhanken eller om den blir mat till sina större syskon. Honan syntes inte till. Det första Tommy gjort, vid ett tidigare tillfälle, var att ringmärka mor uggla. Tommy kom ner från stegen med ett ”knippe duntussar” i famnen.

S - M - L - XL

Dom var nog lite förvånade över all uppståndelse. Såg så ut i varje fall. Ibland tittade dom storögt för att i nästa stund blunda, eller om dom sov kanske.

Ringarna



De är ju i huvudsak ”nattugglor” precis som vi ibland och då måste det nog vara ljust och obehagligt för ögonen. Ringarna kom på. De är ju öppna ringar så Tommy måste försiktigt klämma ihop dom så att de inte ramlar av och inte skaver på något sätt. Alla uppgifter om ringmärkningen skrev Tommy upp i en bok. Till slut så fick de små ”duntussarna” komma tillbaka till sin holk. Säkert att dom längtade efter mamma och mat.



"Villabebyggelse" i
Skulpturparken

Fikasugna hade vi också hunnit bli.
Vi åkte tillsammans medTommy tillbaka till Ängelsberg och då fick Skulpturparken där bli vårt ”brunchställe”. Lite kokt korv och smörgås smakade bra. Så här sent är vi ju inte vana vid att ha vårt fika, men det var det värt efter det vi fått uppleva.
Tack Tommy för att vi fick följa med. Förmodligen kommer kanske ingen av oss att få komma ugglor så nära någon mer gång.
Efter fikat i parken skiljdes vi från Tommy och påbörjade vår hemresa. Då hade det precis börjat regna så visst hade vi, även om solen lyste med sin frånvaro, tur med vädret även den här gången.



Nu är det slut på veckan och jag vill tacka er för en trevlig vecka tillsammans. Vi ses på måndag igen!